Vladimir Vysotskij

- Jag försökte finna en samtalsform med mina jämnåriga om sådant som gjorde oss oroliga.
- Folk bar på en längtan efter ett enkelt samtal. Inte det förenklade utan just ett med en mänsklig intonation. Sådan är den litterära visan. Den ger av sig själv och väntar sig en ärlig reaktion. Den saknar förställning.
Så översätter Ola och Carsten Palmaer Vysotskijs ord om sitt arbete och där finns kanske också det centrala i hans verk beskrivet. Vysotskijs vilja att kommunicera med sina texter och undertexter går som en röd tråd genom alla hans verk. Kort och mycket intensivt, så beskrivs Vysotskijs liv, där vännerna ofta fick tvinga honom att äta och sova. Vissa säger att det var vodkan som tog hans liv, medan andra säger att han helt enkelt arbetade ihjäl sig. Sant är dock att han var en eldsjäl som skrev 600 sånger under sina 42 levnadsår.
En genre som han intresserade sig särskilt för var ”blatnye pesni” (ung. tjuvsånger eller träsksånger ). Dessa sånger sjöngs över hela före detta Sovjet och musiken klingar zigenskt. Texterna är cyniska, brutala och sentimentala och handlar om mördare, tjuvar, omöjlig kärlek och långa strafftider. Det var, inspirerad av denna genre, som Vysotskij skrev sina första sånger ”Formuleringen” och ”Dina ögon är som knivar”.
Vysotskij har även skrivit och omarbetat folkvisor, djurfabler, sagoballader, en svit om Alice i Underlandet och en om Robin Hood. Han har skrivit sportsånger om boxaren, målvakten, höjdhopparen m.m., sånger inifrån sinnessjukhus och alkoholistanstalter. Det är en fantastisk samling sånger som ryms bland Vysotskijs verk. Vädjande, klagande, jublande och tröstande får de oss att stanna upp och lyssna.

Mötet med Vysotskij

Det var för några år sedan, en blåsig höstdag i Västervik, som Christopher för första gången hörde Vysotskijs sånger. Genast väcktes något inombords. En kärlek till de människoöden som framträdde ur visornas textrader. Det var en ny värld som öppnade sig, även om den tedde sig märkligt bekant på nåt vis. Idag är vi fem stycken som ingår i Volodja!, alla djupt tagna av de öden vi får berätta om och ta del av varje gång vi är ute och spelar…

Sara Fridholm, dragspelare i Volodja